14 miljoner i jackpot
Lördag 25 november 2017

Samtal med en kuskchampion


På nyårsafton tog han sitt tionde raka allsvenska körsvenschampionat. En bedrift som Sigge Reuter lyckades med på 40- och 50-talet, men i övrigt saknar motstycke inom svensk travsport. Samtidigt går han upp jämsides med sin far Olle som tvåa genom tiderna. Björn Goop har varit Sveriges sulkydominant i ett decennium. Dessutom tränar han 127 hästar.

Beskriv en vanlig vardag här på Lökene.
– Jag vaknar någon gång strax före sju oftast. Det beror lite på, jag försöker faktiskt sova lite längre om jag kan, men normalt ringer alltid någon vid sjutiden och behöver ha någon slags info på något sätt.
– Så äter jag frukost, går en sväng till stallet. Nu är det vinter så vi kan inte börja träna så tidigt. Vi ser till att grundjobbet är klart, så börjar vi väl köra någon gång efter åtta. Ibland är det till och med nio.
– Sedan brukar kolla anmälningar lite grann, kontakta banan som har hand om det nästa vecka. Därefter är det mest träning hela dagen, träning och lösa problem per telefon. Mycket telefon är det, jag är väl lite spindeln i nätet i vårt stall så jag har mycket att göra på dagarna.
– Sedan är det alltid lunch hemma, någon gång mellan ett och tre beroende på när jag ska åka. Så sent inpå som möjligt när jag ska på travet, för att inte bli hungrig under tävlingarna.

Vad brukar du äta då?
– Italienska köket är nog min favorit.

Lagar du mat själv?
– Nej, jag är lyckligt lottad som har en mor som jobbar i firman som brukar laga mat på dagarna. Det är otroligt viktigt för mig, för jag hinner inte. Jag måste erkänna att jag hellre lägger tiden på att träna häst än att stå och laga mat.

Du är allsvensk champion tio år i rad, hur värderar du det?
– Ja, ska man värdera på en skala känns det såklart jättehögt upp skalan. Sedan kan man fråga sig hur stor vikt det har. Har jag blivit årets kusk två gånger på den här tiden? Så det kanske inte är en så viktig titel egentligen.

Hur mycket följer du listor och statistik?
– Det är klart att man kollar när det står i programmet eller tidningen. Annars har jag inte så stor koll, det är nog mer folk runtomkring som bryr sig mer än vad jag gör.
– Någon gång i somras så låg jag efter en bra bit, då kände jag väl lite grann att om vi ska försöka vinna det här så gäller det att ligga i. Jag fick lägga ner mig ordentligt för att det skulle kunna gå vägen, vilket man får göra alla år såklart.

Var det större att ta det första allsvenska championatet än det tionde?
– Jo. Det är alltid så, att första gången är det jättestort, vad det än är. Men jämför man med andra och tredje så tycker jag tionde är större. De sista två åren får jag nog säga att jag medvetet har fortsatt i det tempot jag gjort tack vare att jag ville uppnå tio.
– Tio raka, det känns ändå, det är ett decennium liksom…

Algot Scott tog elva raka, ska du försöka slå det?
– Det är klart att det är ett mål att nå, om man skulle kunna nå upp till tolv. Men det är inte upp till mig bara.
– Det är väldigt många som ställer upp för mig. Jag är beroende av väldigt många personer. Familjen, alla som jobbar åt mig, de övriga tränarna. Det är klart att om möjligheten finns så absolut, men jag måste säga att tolv inte är lika viktigt som tio var.

Du har lika många kuskchampionat som pappa Olle nu…
– Ja, det var ett av målen för två år sedan. Att försöka få lika många. Mycket av det han har gjort, det är klart att det är en av drivkrafterna, att försöka göra om det.
– Man vill bevisa för sina föräldrar att man är duktig. Att få sina föräldrars bekräftelse är väl något som alla strävar efter?

Vad är det med dig som gör att just du vinner mest, om man räknar bort alla yttre faktorer?
– Känslan för hästarna, den taktiska känslan. Väldigt hög självdisciplin tror jag. Inte att jag är extrem som i många andra idrotter som kräver fysisk träning. Men det är ändå 18 timmars jobb hela tiden, sju dagar i veckan.

Om vi jämför Björn Goop som blev kuskchampion för tio år sedan med Björn Goop i dag, vad är största skillnaden?

– Rutinen tror jag. Rutinen att kunna släppa det som är oviktigt och fokusera på det som är viktigt.

Till exempel?
– Jag tror att det är att släppa misstagen, acceptera misstagen. Att försöka hela tiden gå vidare och fokusera på det som kommer härnäst. Det är lätt säga, men är man tävlingsmänniska och perfektionist är det en jobbig känsla. Att köra 2 000 lopp om året, det går inte vara perfekt 2 000 lopp om året.

Hur mycket läser du på inför en tävlingsdag?
– För att vara helt ärlig så beror det mycket på vilka chanser man har. Jag lägger nog kanske inte ner mer än 20 minuter. Vissa dagar är det mer viktigt att läsa på än andra. Vissa dagar kanske chanserna är så låga att man inte kan göra så mycket taktiskta utspel. I vissa lopp kan man göra mycket och då gäller det att vara påläst.

Hur är det med skrockfullheten?
– Den har växt bort mycket, det är jätteskönt. Den var större när jag var yngre och berodde nog på att jag ville så mycket, jag var nästan lite överambitiös.
– Men ibland så slår det väl till fortfarande. Går det dåligt en period så tror jag att man blir mer skrockfull, så tror jag det är för alla.

När är själva löpkörningen som roligast?
– Som roligast är det nog i starten tror jag. 500 kvar tror jag de flesta i loppet kan lista ut vem som ska vinna. Personligen känner jag inte lika mycket spänning 500 kvar. Just i starten, när alla är med och allting kan hända, då måste man vara som mest fokuserad.
Känner du fortfarande spänningen i kroppen när du kör upp bakom bilen i ett vanligt lopp?
– Det gör jag nog. Jag är kanske inte riktigt lika nervös eller pirrande som i början. Men just den där spänningen med adrenalinet som forsar på, just i starten.

Vem är den svåraste kusken att köra mot?
– Flemming Jensen. Han är svårberäknelig. Och han har ojämna prestationer på sina hästar. Ibland är de jättebra, ibland mindre bra. Han kör ojämnt, det är svårt att räkna med hur det blir när han kommer.

Du skulle utan vidare kunna försörja dig enbart som catchdriver, men fortsätter ändå att träna så många hästar. Varför?
– Utmaningen. Det är så mycket större känsla att vinna med någon man tränar själv, segerkänslan är helt annorlunda.
– Det är såklart jättekul att vara först över mål och vinna med någon annans häst, oavsett vilken tränare, men känslan att ha gjort allt jobb själv är enormt mycket större.
– Om en restaurang får bra recensioner så tror jag att kocken är mer nöjd än kyparen.
– Att träna är så mycket svårare än att bara köra. Att köra är egentligen bara att vara påläst, ha ren dress och ut och köra.

Vad gör du på en ledig dag, när du inte vill tänka på trav?
– Jag har ingen sådan dag. Men om jag nu ska ha några timmar så är min bästa avkoppling är här i soffan faktiskt, att kunna få se en film. Det är då jag kopplar bort travhjärnan bäst. Jag älskar att se på film.

Vad gör du på semestern?
– Det var länge sedan jag hade en riktig semester. Jag hade sex dagar i januari, det är snart ett år sedan. Då spelade jag golf.
– Jag är rätt tråkig på semester tror jag. Jag är ingen som är lika aktiv som i mitt jobb utan ganska lat när jag är på semester. Jag är mer en ”öl vid poolen-typ”.

Vad kommer du att minnas av 2013?
– Det finns mycket att minnas. Jag vann E3, vann många lopp, flera championat, tog min 5 000:e seger. Framförallt har stallet varit på väg uppåt de sista månaderna, det betyder mycket.
– Jag är inte så duktig på att berömma mig själv, tyvärr kommer man ofta ihåg de dåliga sakerna. Men 2013 var ett bra år, för jag har inga dåliga saker att komma ihåg.

Björn Ekmark
Robin Johansson

Nyheterna i denna kategori publiceras genom ett partneravtal med Kanal 75

Author: SverigeTravet

SverigeTravet är en sajt för alla med målet att bli en vinnare.

Share This Post On

2 Comments

  1. Det var Algot Scott, inte Sigge Reuter som tog tio raka på 40- och 50-talet.

    Post a Reply
  2. Hej Roy,

    Vi tar dig på dina ord även om vi inte är insatta i ämnet, kanske är det så att artikelförfattarna Björn Ekmark och Robin Johansson har gjort en groda här. Då är det hatten av till dig som inte svalde innehållet med hull och hår utan med faktakritisk syn ledde oss rätt.

    // SverigeTravet

    Post a Reply

Submit a Comment

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *